de e inte sant. Skrev ett inlägg och det försvann.På nåt vänster hade jag blivit utloggad och när jag skulle publicera så kom det upp att jag skulle logga in = (

Jag kan inte vara mer nöjd än jag är. Lägenheten är toppen trots lite småfix som jag fortfarande väntar på att få gjort. Jag har hunnit träffa ett flertal grannar som verkar hur goa som helst. Omgivningen kan inte bli bättre. Gillar verkligen kontrasterna av närheten till skogen, havet och staden. Senast jag gick förbi Vårväderstorget såg jag ett plakat där dom skrev om att torget ska rustas upp och få en lekplats i anslutning till torget. En samarbete mellan Trygg stad och kyrkan. = ) Redan nu är det mycket barn som leker med de få sakerna som finns när familjer besöker torget. Få men uppskattade lek-attiraljer. Ser framemot vår och sommar med goa grannar. Det vankas både poolparty och grillkvällar i "trädgården" = D har jag hört.

Segt bara att orken inte räcker till för att få färdigt här hemma men det kommer så småningom. En dag i taget! Tids nog fixar jag det. Vill ju inte slänga in saker jag inte ska ha kvar.

Kraaaaaaaaaaammmm!

Helt okej med 2 barnlediga helger på raken. Gott för både mig och barnen. Igår tog vi första promenaden upp i skogen och upp på berget med en helt otrolig utsikt över staden, hade vi gått längre så borde vi sett ut mot havet men vi kom aldrig så långt. Jag fick syn på några klippblock som hade format en liten damm som Johanna ville fota så hon gick fram men hon såg inte att hon ställde sig mellan 2 klippblock som var gömda under ljungen. Hon trampade ner med de nyinköpta regnstövlarna och vattenfyllde dom. stackaren blev helt vettskrämd men lärde sig förhoppningsvis en läxa att se vart hon sätter fötterna i skogen ;P

Imorgon ska det skrivas ansökningar =)

Idag har jag kört slut på mig själv så jag lyckades med det omöjliga att få en stropp att lossa från säck-kärran så den åkte som i en rekyl och smackade till mig över läppen. Ren tur att jag missade ögat och tur i oturen att det var nya stroppar med helt plastklädda krokar så skadorna inte blev värre än de blev. Eftersom det hände ute så var det bara att spotta ut blodet som kom och få gjort det jag höll på med.

Idag ringde jag flyttfirman som ska köra mitt flyttlass för att kolla om dom hade flyttlådor att hyra ut men då visade det sig att det redan var bokat 30 lådor och att dom hade räknat in packning av lådor på flyttdagen.
Eftersom vi ska flyttstäda i helgen så bad jag att få lådorna redan idag så jag hinner packa allt innan städningen så det inte blir någon fördröjning på måndag när mina efterträdare ska in.
Det tar på det nu men det är massor kvar ännu att packa.

Pöss, pöss <3

Jag längtar verkligen efter att få börja jobba nu. Utan jobb och att leva på existensminimum är ju inte ett guldläge direkt =(
Eftersom jag måste ta mig överallt med bil pga av astman så hamnar jag långt under existensnivån. Då bil inte räknas in i skälig levnadsstandard så är det ersättning för månadskort som man får och bilens kostnader äter lätt upp det jag får. Ett månadskort kostar i dagsläget 505kr men bilen kostar mycket mer än så. Försäkring kostar ca 480, bensin ca 550 om jag kör så lite som möjligt och ca 70 i parkering, en summa på 1100 =( Alltså behöver jag ta det från normen som skulle gått till annat. Utöver månadskostnader så kostar besiktningen 300kr, skatten ca 1100kr. Den senaste besiktningen gav mig reparationer på ca 6800 som jag betalar av 600kr på varje månad =(

Tyvärr är jag inte ensam i detta samhället med svåra funktionshinder som ger stora extra kostnader. Kunde jag bara komma ut i arbetslivet så skulle jag hamna på lite bättre nivåer då alla extra kronor på kontot ger plus i kassan och inte plusminusnoll som det gör med en normberäkning =(

Ut och le och för smittan vidare ;) <3

Min vardag är beroende av en mängd mediciner. Då min astma gått från en enklare variant till en svårare så har även medicinerna ökat =(

Utan medicinerna skulle jag behöva bosätta mig på sjukhuset. Min vardag är inte en vardag som jag direkt uppskattar men jag har lärt mig att anpassa mig efter de förutsättningar jag har trots att det gör mig väldigt inskränkt i hur jag kan umgås och förflytta mig.

Astma skapar ångest som jag vid det här laget borde kunna hanter men den kommer som ett brev på posten varje gång... haha om man går efter hur posten brukade va.

Jag lever ett liv som ingen vill byta med och ingen vill höra om. Jag har blivit grym på att hitta på ursäkter till varför jag inte kan träffas just för tillfället. Trots att jag inte har något "riktigt" liv längre så är ändå almanackan fylld med allt möjligt. Jag mår bättre å bättre för var dag som går men astman kommer finnas där resten av mitt liv. Jag gick på kryckor i nästan 3 år men dom hittade orsaken och opererade och nu är jag bra men måste träna upp styrkan och rörligheten. Det forskas på allt möjligt och dom har kommit långt i forskningen om astma men inte så långt att jag kan röra mig obehindrat i samhället.

Jag har mött många motgångar i livet men astman är den som jag inte kunnat besegra. Jag har bara lärt mig leva med den, men ännu inte lärt mig acceptera den. Jag gör det jag kan för att hitta sådant jag kan göra och som jag mår bra av. Mitt liv var helt upp och ner, och när jag vände tillbaka det var allt en enda röra som jag fortfarande städar upp efter och försöker bena ut för att få tillvaron att fungera bättre. Det kommer ofta tillfällen som jag tror att NU kommer allt lösa sig och så börjar det om från början men jag ger aldrig upp! När jag väl tänker efter så går det trots allt sakta framåt och jag vet att jag kommer resa mig och stå på starka stadiga ben och bli mycket mer än jag någonsin varit.

Var dag är en sällsam gåva,
en skimrande möjlighet...

Ja vad är en helt vanlig dag. Är det att man går till jobbet eller skolan som alla andra?

För mig är en helt vanlig dag att ta mig igenom dagen på ett eller annat vis. Är dagen bra så orkar jag en hel del men är den riktigt dålig så är jag glad att orka med matlagning och disken. Vi är många som inte lever ett vanligt svenssonliv.

Det är inte många som förstår för det är inte många som varit där. Hur många är det som ser egentligen. Jag är rätt duktig på att dölja min situation. Fast å andra sidan är det inte många som vill veta, det är svårt att stoppa när man väl börjat öppna sig. Man drar lätt med sig andra ner. Jag vill inte va en sån som drar ner andra. Jag villl vara en som lyfter upp andra. Då kan man inte lätta sitt hjärta till vem som helst. Så när någon frågar hut man mår, så ger man ett undvikande svar och likadant när någon frågar vad man jobbar med.