En helt vanlig dag
Ja vad är en helt vanlig dag. Är det att man går till jobbet eller skolan som alla andra?
För mig är en helt vanlig dag att ta mig igenom dagen på ett eller annat vis. Är dagen bra så orkar jag en hel del men är den riktigt dålig så är jag glad att orka med matlagning och disken. Vi är många som inte lever ett vanligt svenssonliv.
Det är inte många som förstår för det är inte många som varit där. Hur många är det som ser egentligen. Jag är rätt duktig på att dölja min situation. Fast å andra sidan är det inte många som vill veta, det är svårt att stoppa när man väl börjat öppna sig. Man drar lätt med sig andra ner. Jag vill inte va en sån som drar ner andra. Jag villl vara en som lyfter upp andra. Då kan man inte lätta sitt hjärta till vem som helst. Så när någon frågar hut man mår, så ger man ett undvikande svar och likadant när någon frågar vad man jobbar med.
Man blir bättre med tiden på å få ihop en historia utan att ljuga. Men det gör ont i själen.
Jag har blivit sårad så många gånger genom åren och själen har många djupa sår.
Jag har varit med om saker som skulle få folk att ramla av stolen. Minnen sitter låååångt tillbaka. Så långt tillbaka i tiden så att det är bland mina första minnen. Dom sitter som sår i själen efter alla år. Det sägs att tiden läker alla sår, men då är frågan. Hur många år? Är det ens hela livstid? Visst har tiden läkt en del sår, men en del sitter så djupt så jag tror att ärren bara kommer blekna med tiden. Ärren kommer alltid finnas där och påminna mig ständigt, kanske kommer det göra mindre ont med tiden men smärtan kommer alltid finnas kvar.
En helt vanlig dag för mig är smärtsam i själ och kropp i strävan att en gång få leva ett hyfsat svenssonliv.
Mina vänner, va rädda om er och var tacksamma för det ni har. Der finns många som skulle vilja ha en liten del av det.
Kanske att jag någon gång sätter mitt liv på pränt. Jag tycker det är strongt att kända personer vågar gå ut öppet med deras livshistorier. Jag hoppas verkligen att det kan vara till hjälp för någon enda innan det är försent.
Kram Skalman <3
Jag har blivit sårad så många gånger genom åren och själen har många djupa sår.
Jag har varit med om saker som skulle få folk att ramla av stolen. Minnen sitter låååångt tillbaka. Så långt tillbaka i tiden så att det är bland mina första minnen. Dom sitter som sår i själen efter alla år. Det sägs att tiden läker alla sår, men då är frågan. Hur många år? Är det ens hela livstid? Visst har tiden läkt en del sår, men en del sitter så djupt så jag tror att ärren bara kommer blekna med tiden. Ärren kommer alltid finnas där och påminna mig ständigt, kanske kommer det göra mindre ont med tiden men smärtan kommer alltid finnas kvar.
En helt vanlig dag för mig är smärtsam i själ och kropp i strävan att en gång få leva ett hyfsat svenssonliv.
Mina vänner, va rädda om er och var tacksamma för det ni har. Der finns många som skulle vilja ha en liten del av det.
Kanske att jag någon gång sätter mitt liv på pränt. Jag tycker det är strongt att kända personer vågar gå ut öppet med deras livshistorier. Jag hoppas verkligen att det kan vara till hjälp för någon enda innan det är försent.
Kram Skalman <3
Kommentarer
Postat av: jenny
bra skrivit.
Kram på dej och tack för du finns
Trackback
